Inspiration från Lappländsk natur

Glaskonst, målningar och konstnärliga naturupplevelser

Birgitta Sandin

Birgitta Sandin har ett stort intresse för hundar. Hon och hennes man bor i byn Auktsjaur i Arvidsjaurs kommun och har en slädhundskennel med uppfödning av siberian husky och turismverksamhet. Glaset är hennes favoritmaterial och av det gör hon nytto- och prydnadsföremål med konstnärlig formgivning.

Halsband Tassmotiv

Bildgalleri

Konsthantverket och bruksföremål som smycken, ljuslyktor, lampor, skålar och fat av glas från Birgitta Sandins ateljé är välkänt och omtyckt. Hon kombinerar ofta glas med material som trä och metall.

 

Glasbilder och målningar

Tekniker

I transparenta lager bygger Birgitta upp sina glasbilder och akvarellmålningar. Ljus och kontraster, Lapplands årstiders alla färger finns i hennes konst. Återvunnet trä som fått färg och patina av väder och vind används i kombination med glaset i hennes vägglampor.

Webshop

Vi har nu öppnat vår butik. Som tidigare finns möjlighet att beställa glas med speciella motiv eller inköp av ex priser till tävlingar genom att kontakta via mail.

Hos återförsäljare kommer även i fortsättningen konsthantverk från Birgittas ateljé att finnas. De mest unika konstverken går bara att köpa via shopen eller genom kontakt med Birgitta för ett besök i ateljén.

Birgittas blogg om livet som konstnär i svenska Lappland

Berättelser från vardagen med hundarna, konsten och naturen. Följ med på expeditionen mot nya konstnärliga mål.

Kaffepaus på Svartberget

Vi for ut för att träna hundar idag också eftersom ledarhundarna behöver få alla tillfällen som ges till styrträning. Även Robban börjar förstå lite mer för varje gång och det går lättare att ta oss dit vi vill nu. Börjar kännas hopp om att få bra ledare igen. Jag kör oftast Jussi och Robban nu i led. Vill ägna mycket tid åt att få dessa två att lära sig styra och dom är båda väldigt trevliga och arbetsvilliga. Och lättlärda verkar det som. Det var -18C och frostigt och bra ute i skogen. Jag hade klätt mej lite för mycket men var rädd att tappa känseln i fingrarna som jag gör så fort jag blir kall om händerna. Blev för varm innan vi tagit oss iväg men det blev lagom till slut. Jag gillar min stora Fjällräven dunannorak även om den ser ut som en sovsäck. Önskar att den vore lite lättare att ta på sig bara. Och att få av sig utan att glasögonen åker av också. När vi hunnit nån km kom Bert Lindqvist med ett par gäster som han guidade på skotertur. Vi släppte förbi skotrarna men mötte dem igen uppe på Svartberget. Det visade sig vara ett par från Schweiz. Och systern till kvinna hade köpt en siberian husky av oss för några år sedan. Världen är liten! Och vi hade turen att bli bjudna på kaffe när vi stannade och pratade. Det är trevliga möten här ute i Auktsjaurs skogen... läs mer

En riktigt bra dag

Vi är lediga i två hela dagar och det är skönt. Idag for vi ut och körde med var sitt spann och små slädar. Jag håller fortfarande på att träna mina ledarhundar. Jussi har börjat förstå en del men än är det mycket kvar innan han kan det jag vill att han ska kunna. Vi mötte Bert, en av våra grannar från byn, och ett par andra skoterkörare på spåret idag. Bra träning för hundarna och dom på skotrarna passade på att ta lite bilder. Det är inte många från byn som man träffar ute i markerna men Bert är nog ute lika mycket som vi. Han kör upp fina spår som vi också använder oss av för att träna hundarna på. Idag for vi ungefär tre mil. Imorgon blir det kanske längre om vädret är fint. Skulle kanske bli nån storm. Var klass 2 varning men jag tror inte det blir så illa här i skogslandet. Det är nog besvärligare uppe i fjällen. Jag har inte vågat mej över Svartberget och den svåra ”Armbrytebacken” sedan den eländiga händelsen förra vårvintern då jag körde i full fart i ett träd. (Har fortfarande ont i handleden efter den smällen.) Man tar sig uppför berget genom att kryssa sig fram i en gallring full av stubbar och sten. Det är en fin tallskog men det är inget lätt ställe att vara på. Brantare än man tror och ofta lite mindre snö där. Kanske det ofta blåser bort en del av snön. Att köra spåret åt andra hållet och istället köra ner i den backen skulle kunna sluta väldigt illa tror jag.... läs mer

Puck hittade till slut sin rätta plats

Ibland tar det tid att hitta var i spannet vissa hundar passar bäst. Jag har en hund som jag gillar väldigt mycket men trots det funderat på att omplacera. Han är för stor, för klumpig har jag tyckt. Har härjat och skrikit i spannet rätt länge. Inte kunnat skita utan att stoppa hela spannet och liknade irriterade saker. Hoppat över linorna och nystat ihop sina linor med parkompisen. Jag har försökt ordna till honom men inte riktigt fått honom att fatta hur man bör uppföra sig i spannet när vi väntar på gästerna. Puck har fört ett väldigt stort väsen. Har varit lite sen i utvecklingen och var inte så uthållig under sitt första och andra år. Men hans mor är min duktiga Lo och han är den enda avkomma jag själv äger från henne så jag har behållit honom ändå. Puck är väldigt snäll och en hund som, när han är utan sele, gärna håller nära mej och alltid söker ögonkontakt. Söker uppmärksamhet på ett lugnt sätt, som hans mor också alltid gjort. Jag har som sagt börjat leta nya ledare till spannet och igår provade jag Puck i led även om det synts osannolikt att han skulle vara den hund jag sökt. Jag satte honom vid Lo och fick säga till honom åtskilliga gånger att stå kvar och hålla linan sträckt. Höll nästan på att tappa tålamodet men härdade ut och fick spannet utselat och kunde ge mej iväg. Puck var lite tveksam först men började fatta att han skulle springa fastän han var först i spannet. Det var djupsnö och väldigt jobbigt men samtidigt passade det... läs mer

Följ Art Expedition på Facebook, Pinterest och Instagram