Det är väl bara att göra något åt eländet…

Det är väl bara att göra något åt eländet…

Äntligen är min bil hel igen. Det tog nästan tre månader att få den lagad efter branden. Den fick plockas isär helt och hållet omkring instrumentbrädan och en ny kabelstam fick göras på fabriken. Allt detta bara för att en säkring var felsatt. Jag var riktigt less på VW och tänkte byta bil omedelbart jag skulle få den från lagning, men vet faktiskt ingen bil jag hellre vill ha än en Transporter. Det är en bra hundtransportbil och det är ju det jag behöver så den blir kvar. Jag gillar min bil! Och min vorsteh Roxy är också väldigt nöjd med att ha sin plats i baksätet igen. Trivs bättre där än i en hundbur. Ett problem är att jag måste börja träna nu. Inte hundarna utan mej själv. Det tar emot, men är helt nödvändigt om jag någonsin ska bli som vanligt igen. Målet är att kunna köra Tobakslöpet i mars 2017. Nu känns det inte särskilt troligt att det blir så, men nått mål måste jag ha för att kunna motivera mej till att träna. Jag tappade lusten för tävlingsträning efter att jag bröt en arm förra året och året innan for ett ledband av. All tid jag lagt ner kändes i onödan när jag ändå inte kunde fara och köra nån tävling. (men jag tror egentligen att jag haft roligare under tiden jag tränat, för jag tycker det är mest plågsamt när man väl kör tävlingen och jag har för liten vilja att vinna. Vill mest testa vad hundarna klarar eftersom jag gärna vill vara säker på att ha bra hundar i avel) I allra värsta...