Det är länge sedan jag skrivit här. Mycket har hänt och allt är dessvärre inte roliga saker. (De som följer mej på Facebook vet vilken besvikelse jag har känt över de tävlingar jag tränat för men inte kunde köra.) Vintern har verkligen varit helt fantastiskt trevlig ända tills för tre veckor sedan då jag körde in i ett träd med ett snabbt hundspann och en lätt släde. Jag körde uppför ett berg på ett slingrigt smalt spår. Olyckan hände blixtsnabbt och det enda jag han tänka på, under de delar av en sekund som gick då jag flög av spåret och mot trädet, var att jag inte fick tappa greppet om släden. Smällen mot tallen var hård och jag bröt en benbit i handleden. Jag trodde knappt att det var sant! Men tyvärr var det så.

Gipset skulle sitta på i några veckor och egentligen fick jag inte alls använda handen. Men eftersom jag har djur så måste jag göra vissa saker oavsett gips eller inte. Jag har kunnat köra mina hundar på spåren här hemma men inte ens provat köra dem någon annanstans. Gipset blev glappt och gled omkring och klämde på olika sätt och till slut tog jag bort det. Dagen efter det fick jag nytt gips igen och röntgen visade att benbiten inte riktigt ligger i rätt läge men den får hela fast som den är nu och jag hoppas att handleden ska vara ok i framtiden.

Vårvintern är inte över ännu hoppas jag och räknar med minst en månad fin hundkörningstid efter att gipset är väck. I dag skulle jag ha packat för Tobaccotrail och på fredag skulle jag ha startat med mina åtta fina unghundar den 32 mil långa vackra turen från Kiruna till Saivomuotka och tillbaka. Jag har gått genom en hel sorgprocess över detta med den uteblivna tävlingen som jag längtat så länge efter att köra. Har nog nu äntligen kommit fram till det stadie när man till slut accepterar det som skett och söker nya vägar framåt. Det kommer ju fler vintrar och de unga hundarna mår kanske bäst av att få mer erfarenheter av att vara ute på resor till ny platser innan vi far på en tävling. Skoterlederna blir bra när det fryser på igen efter den dåliga blidan som kom igår. Uppe på berget är hela gårdsplanen en isbana så lite nysnö på isen vore önskvärt. Det blir nog också en bra skare och då kan jag passa på att köra ett litet spann och lära upp mina unga ledarhundar så dom styr bättre.

Nu är jag väldigt försiktig med handen. Vill inte ta risken att inte kunna jobba i ateljén som jag brukar. Där har allt stått stilla sedan armbrottet. Det senaste jag gjorde är hjärtan till Alla hjärtans dagen.  Inte ett enda glas har jag kunnat göra efter det. I stället har jag suttit vid datorn och sett på filmer om olika tekniker för att göra glas och bilder på glaset. Borde ha lärt mej en hel del nytt ny efter dessa veckor. Jag längtar tills gipset är borta och ska då prova lite nya saker. Nästa vecka ska jag få ta bort det och det ska firas med att göra några Huskysömnfat och en lampa som är beställd. Blir kul att börja med keramiken också. Kan ju vara en perfekt träning för den numera väldigt smala och klena högerarmen att knåda leran.

Det kommer nått gott ur allt elände, gäller bara att identifiera fördelarna så man kan glädjas åt dom.