Ner i min källare

Ner i min källare

Under senaste tiden har jag läst massor av artiklar och hemsidor om självhushåll, odling och sånt. Intresset för odling har jag alltid haft och jag saknar mina jätteväxthus som jag hade förr. När tiden är mogen för ett växthusbygge ska jag göra ett stort, lättuppvärmt och snyggt växthus. Det finns fina ställen på Rönnberget att bygga ett sånt. Men även andra mindre projekt finns att ta tag i. Jag var ner i kökskällaren för nån vecka sedan och bestämde mej då för att den ska fixas till. Den är just nu rätt så obehaglig, men faktiskt ändå torr och sval. Jag ska börja med att ta bort några mumifierade sorkar och rengöra ordentligt. Allt gammalt trä och skräp ska ut och det ska målas vitt på väggarna. Snyggt och rent ska det bli. Nya hyllor av metall som är inhandlade från IKEA och ett bra golv från Rusta har jag också skaffat. Ett sånt där golv av 30×30 cm rutor av trä med baksida av ett plastnät. Det leder inte upp fukt och ser trevligt ut. Källaren kommer att bli ett perfekt skafferi igen. Förr förvarades potatis och syltburkar mm där nere. På den tiden när folk var förberedda för långa vintrar. Då man kunde överleva i långa tider på vad som fanns hemma på gården. Så ska det bli igen. Nu ska det PREPPAS på GammelRönnberget! Men det ska också köras hund varenda kvarvarande dag av den här vintern. Det är väldigt fina dagar ute på släden när solen skiner! Vi har fyra unga hundar som ska köras in och vi ska roa oss på bästa sätt varje...
Vårvinter!

Vårvinter!

Vintern är perfekt just nu! Vårvintern har börjat som den ska. Soliga dagar och kalla nätter väntar nu en tid framöver om allt går som det ska med vädret. Än har vi mycket jobb men turistsäsongen är oftast i avtagande mot slutet av mars. Jag har inte tagit mej tid att skriva på ett tag eftersom jag i stort sett bara gjort en och samma sak varje dag. (Jag kör hundspann!) Vi kör turistjobb nästan alla dagar i veckan och jag är nöjd med det och har valt att inte köra någon tävling. Det är roligt med turismen och det passar mej att ha mina gäster på släden en lagom stund på förmiddagen och sedan ännu en tur efter lunch. Känns som att det var rätt beslut att minska ner till att ha lite färre hundar och köra hemifrån. Det var slitsamt att åka omkring till olika ställen med mycket hundar och komma hem sent varenda dag man jobbat borta. Våra grannar i byn (Wilderness Life) har också haft mycket jobb så just nu är det bra fart på företagen i byn. Vi har en ny företagshemsida (www.nymanen.com) nu efter åratal av dålig uppdatering. Äntligen tog jag tag i saken och det tog inte så lång tid när jag väl bestämde mej för att göra den. Våra getter har fått sina killingar och det är verkligen fina små djur. En bock och en getkilling blev det i år. Än så länge har vi inte låtit dom små gå ut i snön men om en vecka kanske om vädret är bra fortfarande. Även valpar hoppas vi ska komma i vår....
Kaffepaus på Svartberget

Kaffepaus på Svartberget

Vi for ut för att träna hundar idag också eftersom ledarhundarna behöver få alla tillfällen som ges till styrträning. Även Robban börjar förstå lite mer för varje gång och det går lättare att ta oss dit vi vill nu. Börjar kännas hopp om att få bra ledare igen. Jag kör oftast Jussi och Robban nu i led. Vill ägna mycket tid åt att få dessa två att lära sig styra och dom är båda väldigt trevliga och arbetsvilliga. Och lättlärda verkar det som. Det var -18C och frostigt och bra ute i skogen. Jag hade klätt mej lite för mycket men var rädd att tappa känseln i fingrarna som jag gör så fort jag blir kall om händerna. Blev för varm innan vi tagit oss iväg men det blev lagom till slut. Jag gillar min stora Fjällräven dunannorak även om den ser ut som en sovsäck. Önskar att den vore lite lättare att ta på sig bara. Och att få av sig utan att glasögonen åker av också. När vi hunnit nån km kom Bert Lindqvist med ett par gäster som han guidade på skotertur. Vi släppte förbi skotrarna men mötte dem igen uppe på Svartberget. Det visade sig vara ett par från Schweiz. Och systern till kvinna hade köpt en siberian husky av oss för några år sedan. Världen är liten! Och vi hade turen att bli bjudna på kaffe när vi stannade och pratade. Det är trevliga möten här ute i Auktsjaurs skogen...
En riktigt bra dag

En riktigt bra dag

Vi är lediga i två hela dagar och det är skönt. Idag for vi ut och körde med var sitt spann och små slädar. Jag håller fortfarande på att träna mina ledarhundar. Jussi har börjat förstå en del men än är det mycket kvar innan han kan det jag vill att han ska kunna. Vi mötte Bert, en av våra grannar från byn, och ett par andra skoterkörare på spåret idag. Bra träning för hundarna och dom på skotrarna passade på att ta lite bilder. Det är inte många från byn som man träffar ute i markerna men Bert är nog ute lika mycket som vi. Han kör upp fina spår som vi också använder oss av för att träna hundarna på. Idag for vi ungefär tre mil. Imorgon blir det kanske längre om vädret är fint. Skulle kanske bli nån storm. Var klass 2 varning men jag tror inte det blir så illa här i skogslandet. Det är nog besvärligare uppe i fjällen. Jag har inte vågat mej över Svartberget och den svåra ”Armbrytebacken” sedan den eländiga händelsen förra vårvintern då jag körde i full fart i ett träd. (Har fortfarande ont i handleden efter den smällen.) Man tar sig uppför berget genom att kryssa sig fram i en gallring full av stubbar och sten. Det är en fin tallskog men det är inget lätt ställe att vara på. Brantare än man tror och ofta lite mindre snö där. Kanske det ofta blåser bort en del av snön. Att köra spåret åt andra hållet och istället köra ner i den backen skulle kunna sluta väldigt illa tror jag....
Puck hittade till slut sin rätta plats

Puck hittade till slut sin rätta plats

Ibland tar det tid att hitta var i spannet vissa hundar passar bäst. Jag har en hund som jag gillar väldigt mycket men trots det funderat på att omplacera. Han är för stor, för klumpig har jag tyckt. Har härjat och skrikit i spannet rätt länge. Inte kunnat skita utan att stoppa hela spannet och liknade irriterade saker. Hoppat över linorna och nystat ihop sina linor med parkompisen. Jag har försökt ordna till honom men inte riktigt fått honom att fatta hur man bör uppföra sig i spannet när vi väntar på gästerna. Puck har fört ett väldigt stort väsen. Har varit lite sen i utvecklingen och var inte så uthållig under sitt första och andra år. Men hans mor är min duktiga Lo och han är den enda avkomma jag själv äger från henne så jag har behållit honom ändå. Puck är väldigt snäll och en hund som, när han är utan sele, gärna håller nära mej och alltid söker ögonkontakt. Söker uppmärksamhet på ett lugnt sätt, som hans mor också alltid gjort. Jag har som sagt börjat leta nya ledare till spannet och igår provade jag Puck i led även om det synts osannolikt att han skulle vara den hund jag sökt. Jag satte honom vid Lo och fick säga till honom åtskilliga gånger att stå kvar och hålla linan sträckt. Höll nästan på att tappa tålamodet men härdade ut och fick spannet utselat och kunde ge mej iväg. Puck var lite tveksam först men började fatta att han skulle springa fastän han var först i spannet. Det var djupsnö och väldigt jobbigt men samtidigt passade det...