Äntligen är min bil hel igen. Det tog nästan tre månader att få den lagad efter branden. Den fick plockas isär helt och hållet omkring instrumentbrädan och en ny kabelstam fick göras på fabriken. Allt detta bara för att en säkring var felsatt. Jag var riktigt less på VW och tänkte byta bil omedelbart jag skulle få den från lagning, men vet faktiskt ingen bil jag hellre vill ha än en Transporter. Det är en bra hundtransportbil och det är ju det jag behöver så den blir kvar. Jag gillar min bil! Och min vorsteh Roxy är också väldigt nöjd med att ha sin plats i baksätet igen. Trivs bättre där än i en hundbur.

Ett problem är att jag måste börja träna nu. Inte hundarna utan mej själv. Det tar emot, men är helt nödvändigt om jag någonsin ska bli som vanligt igen. Målet är att kunna köra Tobakslöpet i mars 2017. Nu känns det inte särskilt troligt att det blir så, men nått mål måste jag ha för att kunna motivera mej till att träna. Jag tappade lusten för tävlingsträning efter att jag bröt en arm förra året och året innan for ett ledband av. All tid jag lagt ner kändes i onödan när jag ändå inte kunde fara och köra nån tävling. (men jag tror egentligen att jag haft roligare under tiden jag tränat, för jag tycker det är mest plågsamt när man väl kör tävlingen och jag har för liten vilja att vinna. Vill mest testa vad hundarna klarar eftersom jag gärna vill vara säker på att ha bra hundar i avel) I allra värsta fall blir det att träna på nått gym. En sak som jag aldrig varit road av. Kan dock minnas att jag gillade känslan som kommer efter av att ha plågat mej hårt i nått skidspår när jag kört hund. Eller då jag kunde springa hur länge som helst innan knäet blev skadat. Får se om jag börjar gilla att plåga mej igen. (Inte så troligt att jag blir träningsnarkoman vid 56 års ålder)

Hundarnas träning har blivit lite lidande den sista tiden. Jag har inte kunnat göra som jag är van att göra. Träna och åter träna, miltals med körning flera dagar per vecka. Så mycket som tiden räcker till och hundarna klarar. Men även om jag tränat mindre så är det ändå 60-70 mil nu. Brukar vara ca 100 mil vid den här tiden och det är i november jag brukar börja köra 4 mils-turer flera gånger i veckan. Blir kanske snart att börja köra lite längre men turismen börjar snart och då är det korta men tunga turer fram till nyår ungefär.

Det känns konstigt och ovanligt att inte orka allt jag tagit för givet att kunna göra. Sedan jag fick nått fel på sköldkörteln så är det även annat som ändrats. Jag fryser och är utan energi vissa dagar. Har väldigt ont på halsen och när kläder trycker där. Men det värsta av allt är att jag känner mej svag och klen. Kan inte stå på släden timme efter timme längre. Knäet som alltid är dåligt är nu väldigt dåligt. Kan inte riktigt lita på att knäet håller för att bromsa ett rejält stort spann. Men som tur är så är det ganska tungt före nu och jag har delat upp hundarna i två spann. Ett snabbare med mina 8 bästa och ett mindre snabbt med min kära gamla Lo i led och lite unghundar och långsamma hundar. När hundarna kan hålla ungefär samma fart behöver jag ju inte bromsa ner farten utan alla håller sina linor sträckta ändå. Hoppas det kommer mycket mer snö så vi kan öppna spåren över sjön och myrarna och slippa köra på skogsvägar.

Nu är det så att jag tänker träna upp mej igen. Därför har jag anmält mej till ett träningsprogram gjort av en man som tränar och tävlar i styrketävlingar/starkemanstävlingar. Jag har under några veckor suttit och läst om träning och gruvat mej för vad som jag måste göra. Hittade ett forum med folk som följt Conny Kramers KomiFormprogram som han gör åt var och en. Otroliga resultat såg jag och det var folk som säkert varit i värre dålig form än jag är. Han ska göra ett 12-veckors träningsprogram till mej och jag lovar mej själv att följa detta. Tvivlar på att jag kommer att bli en sån som gillar att träna mej svettig och röd i ansiktet men hjälper inget annat så är det värt det. Jag började ikväll med en timmes träning efter ett gammalt sjukgymnastikprogram jag fick när ett ledband gick av. Inget man blir svettig av men ändå säkert nyttigt. Måste för-träna lite så jag kan följa Connys program sen.

Nu är det nya bättre tider på väg, det är jag säker på!