Ideer finns och bara väntar på rätt tid

Ideer finns och bara väntar på rätt tid

Jag har alltid odlat. Jag kommer nog alltid att känna mej som bonde även om det är över 35 år sedan jag skötte om nötkreatur. Vi är skogsbönder nu och har några olika sorts djur bara för att vi gillar det. Lönsamt är det inte. Hundkörning och jakt är en annan stor del av vårat liv.  När jag växte upp gick jag efter min Farfar och lärde mej om växter, djur och annat. Han var fast övertygad om nödvändigheten av att känna till vad naturen hade att erbjuda till dem som förtjänade det. Han inpräntade sina kunskaper i mej så gott han kunde. Av hans barnbarn var det jag som var den intresserade, min syster var för liten då och vår bror brydde sig inte särskilt mycket om markerna och djuren. Vi bor inte kvar på den gården utan har en annan större gård nu. Det är bättre klimat för slädhundarna här och det passar även oss bra, men egentligen är det mest skog som växer hyfsat bra här under de korta intensiva somrarna.

Farmor trodde på Gud och Djävulen. Farfar trodde på att arbeta och ta för sig av de möjligheter och nöjen som kom i ens väg. Han levde ett sorts dubbelliv där han var en rätt hårt kuvad man hemma men utomhus var han kung. I skogen hittade han utan karta och kompass. Och på cykel for han och jag ibland till någon av hans gubbkompisar och han fick sig en sup och spelade lite fiol. (Fiolen var gömd ute i stallet och for väl inte alltid så väl av fukten). Dom skrattade, berättade historier och pratade om skog, djur och år som gått, och dom var allihopa gamla bönder. Utom Enar som var kommunist och ”arbetare”. Gubbarnas berättelser är ett minne jag är glad att ha. Jag var liten men förstod att detta var inget jag skulle skvallra om. Det var en glimt av en livsglädje och frihet som farfar tog sig rätten att ha nån timme ett par dagar i veckan under somrarna. Vår tillvaro hemma var hårt uppstyrd av regler som jag inte alltid förstod och sällan kunde följa. Farmors religion var för mej mest skuld och rädsla. Den där obestämda känslan av att aldrig ha gjort nog.

Jag har aldrig gjort nog, men det beror mest på min personlighet. Min aldrig sinande ström av idéer, goda och lite mindre goda ibland, leder till att alltid ha nått på gång. Jag gör helt enkelt alltid något och jag gillar att jobba. Saker jag börjar med blir som tur är färdiga i sinom tid. Och jag vill alltid lära mej nya saker. Bland det bästa jag vet är att starta upp saker. Nya projekt växer sig stora och helt fantastiska i min fantasi. Och nu vet jag ännu en sak jag har att göra.

Vår äldste son och hans fästmö bor i London. Och dit reste vi förra veckan för att hälsa på och se lite av London. Sonen är mycket lik mej på många sätt och därför blev det att se väldigt mycket av London på den korta tid vi var där. Vi han med de viktigaste turistattraktionerna i centrum och ett antal stora och mindre museer. Vi var effektiva Londonturister.

Men bäst av allt och det som fick min ideproduktion att ta fart, var det helt underbara världsarvet Kew Garden. Har i hela mitt liv inte sett dess like till park. Trädsamling kan man nog kalla det. Stora träd från hela världen, även härifrån. Dit ska jag nån mer gång.

Folk behöver träd. Den saken är fullkomligt säker. Vi är som sagt skogsbönder numera och den skog vi äger är så värdefull för oss att vi inte nämns hugga ner de stora områden av gammelskog som finns på vår mark. Men skog är inte bara sinnliga värden, det är och bör också vara ekonomi i att äga och sköta skog. Jag har haft lite lösa idéer om att guida vandringar i vår egen skog och det är just vad jag ska börja se efter hur jag ska kunna marknadsföra och göra. Men inte nog med det. Träd av ovanliga sorter ska börja planteras på gården. Min man är lika intresserad av skog som jag och därför är detta en ide han också gillar.

Igår for jag och köpte några olika trädplantor (dyra dessvärre) och idag ska vi börja plantera vår samling av träd. Blir inte som Kew Garden, men det blir början Gammel-Rönnbergets trädgård. Silverpilar, Ornäsbjörkar, Knölal och bästa av allt, jag fick tag på två finska rödbjörkar!

Senare i sommar ska jag reka tänkbara vandringsleder för att kunna visa den skog som finns naturligt på berget. Kan hända jag får några gäster att boka vandringen redan i höst. Små grupper, 2-4 personer tänkte jag mej och sedan lite jobb i min ateljé tillsammans med mej under eftermiddagen. I augusti ska jag ha en tur och en i september också om jag får bokningar. Mer hinner jag inte, hundarna ska tränas. Jag är lyckligt lottad som inte är utan sysslor 🙂