Köra hund och tänka trevliga tankar, så ska vintern tas

Köra hund och tänka trevliga tankar, så ska vintern tas

Var som vanligt upp GammelRönnberg och kollade till ateljén och djuren på förmiddagen. Alltid vackert där. Och lugnt, det känns som att komma hem då jag far dit. Snön drev lite och har gjort väggarna på uthus och ateljé vita. En ekorre sprang på vedhusväggen, spåren visar hur det ser ut när någon ”klättrat på väggen” 🙂

Vintern här i Arvidsjaur är ungefär 200 dagar lång. Lite mer än ett halvår. Det är en tid som måste nyttjas till vad den är ämnad för. För naturen är det en viloperiod, för mej är det hundkörning som gäller. Det är en sorts vila det med, för när man ser stora vida, vita ytor vilar huvudet. Jag är trött i kroppen efter mina milatals långa turer men pigg i huvudet och gillar känslan av att kunna tänka riktigt klart. Vet inte egentligen vad jag tänker på när jag kör, är nog bara fokuserad på hur hundarna springer. Särskilt skönt är det att köra när det är mörkt och ljuset från pannlampan begränsar intrycken. Det man ser är bara det som är viktigt för den stund man just upplever. Hundarna och spåret! Mer behövs inte.

Jag kör massor av mil per vecka men jag räknar inte milen utan kör bara så mycket jag hinner och hundarna kan springa. Gör inte så mycket annat än kör, jobb i ateljén får vänta till de dagar som är lämpliga för det. Jag känner att jag blev väldigt annorlunda efter den höst som var. Blev nästan helt obrydd om vad andra tycker att jag ”måste”. Har slutat göra sånt som är riktigt onödigt som exempelvis åka och göra nått glas sent på natten om jag är trött. Jag hinner göra det jag behöver ändå. Har alltid jobbat mer än 10 timmar per dag. I stort sett varje dag året om. Helg som vardag. Varför ska jag göra det? Varför ska just jag jobba när andra sover (eller borde sova) eller är lediga, om jag inte behöver mer pengarna för att få mat på bordet? Insåg efter ett chockartat besök hos en anhörig, som jag hittade på intensiven efter flera dagars letande, att ingen av oss vet hur länge vi får leva och därför är det bäst att göra det viktiga i livet innan det är över. En förskräcklig upplevelse, men ett uppvaknade också. Jag insåg saker som jag borde fattat för många år sedan. Mitt liv är till för mej och andras liv är deras. Önskar att alla vore rädda om sina liv. Tar vara på sin tid. Jag försöker göra det. Göra det som är roligt. Jag tränar hundar mycket intensivt nu, jag mår helt enkelt väldigt bra av det. Och jag har roligt!

Det är ett gäng mycket unga hundar jag tränar nu, så jag är uppmärksam på varje hund och låter de som ser ut att behöva en extra vilodag få det. Vila är viktig, utan vila bygger man inte upp sina hundar.  Mat också är viktig, jag matar varje hund efter vad jag tror den behöver. Extremt kalla dagar har jag inte kört utan matat flera gånger för att dom ska hålla vikten. I år har jag lagt ner en enorm tid och tanke på hundarnas träning. Aldrig förr har jag varit så noga. Och det ger resultat för inte nån gång förr har jag haft så bra spann. Men ändå är det inte säkert det blir så mycket resultat på de tävlingar jag tänker köra. Jag är helt enkelt inte bra på att tävla. Kan inte organisera, packa och planera på ett bra sätt. Där finns min stora brist tyvärr. Men ett bra spann har jag! Och om jag känner att det är bättre för mina kära unghundar att köra bara 15 mil på Polardistans då ändrar jag ner till det. Dom har ingen som helst vana av att resa och springa med andra spann så bara det blir en ansträngning för dem. Tävlingar är nått annat än att springa på kända spår och sova i sin egen koja. Det behöver också tränas på. Ser i så fall om dom kanske är mogna för att klara 300 km på Tobaccotrail istället. Det visar sig nog.

Under helgerna är det jobb, folk från andra länder åker hundspann här. Även under veckodagarna kör vi turer. Någon svensk åker också ibland, faktiskt fler och fler. Det är mycket trevligt att köra turer på det sätt vi kör nu och det är dags att börja jobba mer med de Naturens Bästa-märkta turerna. Jag bestämde mej i år för att inte ta de jobb jag brukar ligga sömnlös inför. Ännu en förändring som jag känner är skön att ha klarat av att genomföra. Att säga nej ibland är nyttigt för ens sinnesro.