Puck hittade till slut sin rätta plats

Puck hittade till slut sin rätta plats

Ibland tar det tid att hitta var i spannet vissa hundar passar bäst. Jag har en hund som jag gillar väldigt mycket men trots det funderat på att omplacera. Han är för stor, för klumpig har jag tyckt. Har härjat och skrikit i spannet rätt länge. Inte kunnat skita utan att stoppa hela spannet och liknade irriterade saker. Hoppat över linorna och nystat ihop sina linor med parkompisen. Jag har försökt ordna till honom men inte riktigt fått honom att fatta hur man bör uppföra sig i spannet när vi väntar på gästerna. Puck har fört ett väldigt stort väsen. Har varit lite sen i utvecklingen och var inte så uthållig under sitt första och andra år.

Men hans mor är min duktiga Lo och han är den enda avkomma jag själv äger från henne så jag har behållit honom ändå. Puck är väldigt snäll och en hund som, när han är utan sele, gärna håller nära mej och alltid söker ögonkontakt. Söker uppmärksamhet på ett lugnt sätt, som hans mor också alltid gjort. Jag har som sagt börjat leta nya ledare till spannet och igår provade jag Puck i led även om det synts osannolikt att han skulle vara den hund jag sökt.

Jag satte honom vid Lo och fick säga till honom åtskilliga gånger att stå kvar och hålla linan sträckt. Höll nästan på att tappa tålamodet men härdade ut och fick spannet utselat och kunde ge mej iväg. Puck var lite tveksam först men började fatta att han skulle springa fastän han var först i spannet. Det var djupsnö och väldigt jobbigt men samtidigt passade det honom bra. Hans långa ben är ju perfekta att ha i det föret. Vi lyckades ta oss fram rätt bra och Puck gick bättre och bättre.

Idag provade jag igen. Puck var som en ny hund! Lugn och koncentrerad, inte skrikig och jobbig, utan satte sig vid Lo medan jag selade ut de andra hundarna. Satt och tittade på mej och höll koll på vad jag gjorde. Som gamla Lo alltid gör! Sedan när vi körde så kunde han springa lätt och fint. Inte klumpig längre. Tydligen kan han lättare ta den längd på stegen han behöver då han går först. Han höll sig lugn och tyst när vi stannade. Jag är förvånad men väldigt glad över det här. Man måste helt klart ge alla en chans att visa sitt rätta jag. Inte döma ut nån på grund av utseendet eller annat man kan reta sig på. Puck ska nu få gå i led en tur per dag och sen får vi se om han lär sig styra som Lo också. Jag tycker som sagt väldigt mycket om honom och han har hela tiden blivit bättre och bättre ju mer jag kör honom. Skulle han bli lika bra som lilla Lo så är ingen djupsnö för djup. Med dom benen tar han sig fram var som helst och han skiter till och med utan att stanna när han går i led 🙂 Hoppas han fortsätter så här. Vore roligt, han kommer från en linje med ledare som jag haft sedan jag köpte mina första rena siberian huskies.  Vindsnabbes Pärlan – Guldmyrens Joma – Nymånens Irma – Nymånens Lo och förhoppningsvis Nymånens Puck nu också.